Romerska siffror är ett gammalt talsystem som användes av romarna för mer än två tusen år sedan. Systemet bygger på bokstäver från det latinska alfabetet, där varje bokstav står för ett visst värde.
Istället för att använda vanliga siffror som 1, 2, 3 och så vidare, skrevs talen med kombinationer av dessa bokstäver. Än idag går det att se romerska siffror – exempelvis på klockor, gamla byggnader och i böcker.
De grundläggande symbolerna
För att förstå romerska siffror behöver man känna till de grundläggande tecknen. Varje symbol har ett bestämt värde och genom att kombinera dem kan man bygga upp alla tal. De grundläggande symbolerna är:
- I = 1
- V = 5
- X = 10
- L = 50
- C = 100
- D = 500
- M = 1000
För att skriva ett tal kombineras dessa tecken. Ibland läggs värden ihop, ibland dras de ifrån. Till exempel betyder VI = 6 (5 + 1), medan IV = 4 (5 – 1).
Tabell över romerska siffror 1–100
Nedan finns alla tal från 1 till 100 skrivna med romerska siffror.
- 1 = I
- 2 = II
- 3 = III
- 4 = IV
- 5 = V
- 6 = VI
- 7 = VII
- 8 = VIII
- 9 = IX
- 10 = X
- 11 = XI
- 12 = XII
- 13 = XIII
- 14 = XIV
- 15 = XV
- 16 = XVI
- 17 = XVII
- 18 = XVIII
- 19 = XIX
- 20 = XX
- 21 = XXI
- 22 = XXII
- 23 = XXIII
- 24 = XXIV
- 25 = XXV
- 26 = XXVI
- 27 = XXVII
- 28 = XXVIII
- 29 = XXIX
- 30 = XXX
- 31 = XXXI
- 32 = XXXII
- 33 = XXXIII
- 34 = XXXIV
- 35 = XXXV
- 36 = XXXVI
- 37 = XXXVII
- 38 = XXXVIII
- 39 = XXXIX
- 40 = XL
- 41 = XLI
- 42 = XLII
- 43 = XLIII
- 44 = XLIV
- 45 = XLV
- 46 = XLVI
- 47 = XLVII
- 48 = XLVIII
- 49 = XLIX
- 50 = L
- 51 = LI
- 52 = LII
- 53 = LIII
- 54 = LIV
- 55 = LV
- 56 = LVI
- 57 = LVII
- 58 = LVIII
- 59 = LIX
- 60 = LX
- 61 = LXI
- 62 = LXII
- 63 = LXIII
- 64 = LXIV
- 65 = LXV
- 66 = LXVI
- 67 = LXVII
- 68 = LXVIII
- 69 = LXIX
- 70 = LXX
- 71 = LXXI
- 72 = LXXII
- 73 = LXXIII
- 74 = LXXIV
- 75 = LXXV
- 76 = LXXVI
- 77 = LXXVII
- 78 = LXXVIII
- 79 = LXXIX
- 80 = LXXX
- 81 = LXXXI
- 82 = LXXXII
- 83 = LXXXIII
- 84 = LXXXIV
- 85 = LXXXV
- 86 = LXXXVI
- 87 = LXXXVII
- 88 = LXXXVIII
- 89 = LXXXIX
- 90 = XC
- 91 = XCI
- 92 = XCII
- 93 = XCIII
- 94 = XCIV
- 95 = XCV
- 96 = XCVI
- 97 = XCVII
- 98 = XCVIII
- 99 = XCIX
- 100 = C
Hur man konverterar romerska siffror
För att läsa av ett romerskt tal gäller det att titta på ordningen mellan symbolerna. Om en mindre symbol står före en större betyder det att den mindre ska dras bort. Står den efter betyder det att den ska läggas till.
- Exempel: IX = 9 (10 – 1).
- Exempel: XII = 12 (10 + 1 + 1).
På samma sätt kan man omvandla vanliga siffror till romerska genom att plocka ut de största möjliga värdena först. Talet 87 blir till exempel LXXXVII, vilket är 50 + 10 + 10 + 10 + 5 + 1 + 1.
Kom-ihåg-regel
För att hålla reda på de romerska symbolerna kan det vara hjälpsamt att skapa en egen ramsa. På så sätt blir det enklare att minnas både ordningen och vilket värde varje bokstav står för.
Ett exempel på en sådan ramsa är:
”I Varje Xylofon Ligger Clang, Djup och Musik.”
Här motsvarar varje begynnelsebokstav en romersk siffra:
- I = 1
- V = 5
- X = 10
- L = 50
- C = 100
- D = 500
- M = 1000
Med hjälp av en enkel mening som denna blir det lättare att snabbt återkalla symbolerna och deras värden i rätt ordning.
Den högsta romerska siffran
Systemet har ingen gräns i teorin, men i praktiken används inte symboler för tal över 3 999. För att skriva större tal lade romarna ett streck ovanför bokstäverna, vilket betyder att värdet multipliceras med 1 000. M med ett streck ovanför betyder alltså 1 000 000.
Romerska siffran för 0
Romarna hade inget tecken för noll. Talet noll fanns helt enkelt inte i deras talsystem. När man i efterhand behövde uttrycka noll i texter användes ibland ordet nulla, men det var aldrig en officiell symbol.
Begränsningar och användning
Romerska siffror kan snabbt bli krångliga när man behöver räkna med stora siffror eller utföra matematiska beräkningar. Det är en av anledningarna till att det arabiska talsystemet (de vanliga siffror vi använder idag) till slut tog över.
Trots begränsningarna används romerska siffror fortfarande. De syns på klockor, i kunganamn (Karl XVI Gustaf), på årtal i gamla byggnader och ibland i filmer för att visa vilket nummer i ordningen en uppföljare har. De ger en känsla av tradition och högtidlighet, och därför har de överlevt trots att de inte längre är praktiska för vardaglig matematik.
